Han kallar sig själv för Pluto. Min son. Han fyller snart tre år och jag älskar varje minut jag får vara med honom. Bästa stunden på dagen är när han har lagt sig och jag ligger bredvid honom och snusar honom i håret, just innan han skall somna. När det bara är vi, och hela världen stannar upp. Efter en stund sover han och jag går upp. Går ut från hans rum, John Blund strödde visst lite sömnsand över mig med för nu är jag så trött att jag går raka vägen till badrummet och borstar tänderna och stupar i säng. Jag saknar förmåga att koppla av. Återhämta mig. Ta det lugnt. De där goda stunderna som ger energin tillbaka. Jag kör på. Jag tänker att det är lugnt nät jag dammsuger, plockar, bakar, skriver matlistor, stryker tvätt, vattnar blommor, städar undan på gården, promenerar med hundarna. Ja alla aktiviteter man nu kan tänkas hitta på. Men jag behöver VILA. VILA VILA VILA. Paus. Jag har googlat på trött, trötthet etc. i flera års tid, i min enfald trott att jag skall hitta något tip