Jag måste vila. Men man skall inte ha några måsten. Alla måsten stressar. Så försöker jag vila och då tänker jag på alla andra måsten. Och då blir jag stressad av det. Så läser jag på nätet om att vila aktivt. Att ta promenader, meditera vara ute i naturen. Göra sånt jag tycker om. Jag gör allt sånt. Efteråt är jag helt slut och måste sätta mig. Lägga mig. Vila en stund.
Det är fan inte kul att drabbas av utmattningsdepression. Att vara sjukskriven. Jag hatar det. Jag känner mig otillräcklig. Jag känner skam. Jag får inte den bekräftelse jag är van att få. Mina rutiner rubbas. Allt känns egentligen bara skit. Och så inser jag sakta med säkert att jag inte har något val. Och att jag behöver dra ner på tempot i mitt liv. Att allt i mitt liv måste förändras. Att jag måste förändras. Det går långsamt. Men jag tror det sjunker in. Jag känner ett lugn på insidan. Så ringer telefonen, och jag får ett sms. Jag blir störd i min återhämtning. Det kanske låter jäkligt ego och konstigt. Men det går nog inte att förstå när man ej varit där. Jag blir aldrig återhämtad om jag ständigt blir avbruten. Jag måste själv ta beslut om att förändra det. Världen kommer inte att stänga av en stund för min skull. Det är mitt beslut att säga nej, att sätta gränser och att tänka på mig själv och ja, min familj såklart. Men allt det andra. Känslan av förväntningar och krav från andra. Det måste jag välja bort. Jag behöver träna på att ta egna beslut kring mitt liv. Vilka krav kan jag ställa på mig själv. Sänk kraven säger förståsigpåarna. Och visst har dom rätt. Samtidigt känner jag deras suckar i nacken då inte hemmet är städat och välkomnande. Då disken står framme, det är obäddat i sängarna, smutskläder på golvet och leksaker över hela gårdsplanen. Sänka kraven men fortfarande vara smal, sund, pigg, glad, ha städat, arbeta, laga mat visa upp hur duktig man är. Undra vad som menas med att sänka kraven. Blir man fortfarande omtyckt av andra då? Hur mycket skit kan jag låta folk prata om mig bakom min rygg? Alla tankar jag fortfarande har är "feltänk". Jag vet det.
I takt med att jag blev mer och mer stressad blev det mer och mer viktigt för mig med ordning och reda. Ju mer jag jobbade och inte hade tid desto mer behövde vi plocka och städa och få kontroll. För jag behövde få lugn och ro hemma. En stressfri avskalad miljö. Tillslut bara orkade jag inte längre.
Skapade ljud (ej naturens ljud) Höga ljud Plötsliga ljud Människor som skrålar och skriker Rörelser, spring Plötsliga rörelser Mycket saker Rörigt Stökigt Oförberedda händelser När det kommer främmande Förväntningar Känslan av att andar har förväntningar på mig men jag är osäker på vilka Rädsla för att jag blir stressad och trött av vardagssaker. Är det så här mitt liv alltid kommer att vara? Mycket intryck När många sysslor behöver bli utförda på kort tid och jag kommer att bli trött Känslan av måsten och krav. Otydlighet i kommunikationen i familjen Oförståelse från omgivning. Bläddra i tidningar (jag läser de ej längre) för mycket avbrott intryck Sitta med datorn eller mobilen och surfa Scrolla på mobilen Facebook och andra sociala medier Att vara i tankarna någonstans än här och nu Känslan av att vara otillräcklig för sin familj och sin omgivning och för sig själv! Att inte orka Att inte acceptera sig själv som den jag är Jag behöver fundera mer på skillnaden mellan stress och t
Kommentarer
Skicka en kommentar