Utbränd och överviktig

Tacksam för min familj Tacksam för min hälsa Tacksam för all rikedom i mitt liv Idag är jag nöjd med att: Jag ordnade en fest för min pojke och hans vänner Jag var effektiv på fm och fick gjort några ärenden Jag fikade kaffe o smörgås i sängen med min käresta och vår son. Det var mysigt. I morgon önskar jag att jag jag bättre tålamod än idag. Kram och godnatt

Fisksoppa med räkor o saffran. Varmt vitlöksbröd o aioli. Är nästan det bästa som finns. Tog vägen vid gymmet hem. Ett beslut som landar på topp-10 listan under senaste decenniet. Överskottsenergin är bränd. Duschat bastat och skrubbat mig. Hemma. Skönt. Vad blev det då? 15 min crosstraining + 30 minuters core. Räcker ändå tills morgondagen.

Ett tomt blogginlägg som skulle handla om hur det med en synd kommer flera. Och att jag tillslut sätt och åt de sista skumtomtarna ur burken med Nutella. Men inte ens ett blogginlägg lyckades det bli.

Åkt skidor med min fina pojke och hunden som sprang bredvid. Ätit middag hos goda vänner. Stannade länge. Hållt nyårslöftet till min andra hälft i livet. Fortsätter vägen imorgon.

Ett skifte från 2017 till 2018. Ett år jag aldrig trodde skulle komma. Så avlägset att det var omöjligt att förbereda sig inför. Här står jag. Nöjd med mig själv. Vill fortsätta försöka framåt. Överviktig. För att vara jag. Trött i kroppen och småfux att åtgärda. Nöjd med allt runtomkring. Men jag då? Hur hamnade jag här? Var valde jag att lägga krutet? 40 år har jag snart levt. En liten pojke ska jag ta hand om. Ge kärlek trygghet och tillit till livet. Så stort. Så skrämmande. Funderar över att orka. Kommer alltid in på sånt praktiskt. Som faktiskt fungerar men som är präktigt och flrjävla tråkigt. Men det fungerar. You know. Nu kör vi. Nytt försök mot samma gamla mål.